jonssonevelina

Evelina, 30 år. Född och uppväxt i lilla festivalstaden Hultsfred. Bor numera i Skånelandet med sambon och våra två barn.

Min stora lilla bebis.

Kategori: Allmänt

Min stora kille har blivit bebis igen, han pratar bebisspråk och jag bli tokig!!

Hur ska vi få honom att sluta??
Jag säger att jag inte förstår när han pratar som en bebis men han slutar inte för de...

Vi har aldrig pratat bebisspråk med våra barn och kommer aldrig att göra..

Har det med att göra att han har blivit storebror eller vad beror det på????

Kommentarer

  • Jennifer säger:

    Men du, VIGGO ÄR PRECIS LIKA DAN! Jag blir galen! Han har varit bebis ett tag nu då han pratar som en bebis, kryper och drar i mej som Nova, gnäller, ska sitta i knät och ALLT! Han säger att han är min sora bebis.

    Jag tror att Viggo gör såhär nu för att det är först nu som Nova har börjat kräva min uppmärksamhet (mest hela tiden) och Viggo känner av konkurensen.

    Det är säkert nåt de måste gå igenom och hur jobbigt jag än tycker det är så föröker jag tänka att det nog snart är över!

    Viggo & Liam är ju lika gamla och är i samma sits i livet så deras beteende beror nog på samma sak och jag tror precis som du att det är just för att de är storebröder och vill få samma uppmärksamhet som syrran!

    2010-11-12 | 10:30:26
    Bloggadress: http://yenniifer.blogspot.com/
  • Evelina säger:

    skönt att höra att man inte är ensam om detta jobbiga fenomen..

    Liam vill gärna bli matad när han äter.. även de har nog med denna fas att göra...



    Men jag blir tokig!!

    2010-11-12 | 10:37:44
  • Ulrika säger:

    Vad händer om ni leker med i leken och också låtsas att de är bebisar? Oj då, lilla lilla bebisen, nu måste vi ta på en blöja och sova middag och äta vällig och får inte gå och inte rita, kissa på toaletten eller spela boll osv osv. Bara ligga på rygg och leka med skallror är liksom inte kul många minuter. När de plötsligt säger att de visst är stora så säger man Jaha, visst ja du ÄR ju en stor kille!

    Selma har också, utan syskonkonkurrens, börjat med bebisbeteende då och då. Jag har (ibland) lekt med och då har det gått över rätt fort. Jag har också påpekat att man kan mysa jättemycket fast man är hur stor som helst. Men det är säkert så att med liten söt syster i närheten kommer det hända 1 miljon fler gånger än om man är själv...

    2010-11-12 | 10:50:02
  • Challe säger:

    Åh fy så jobbigt. Det är ju nästan det värsta som finns. Men det kommer säkert gå över snart. Jag tycker bara du ska ignorera det och låtsas om som ingenting, då kommer han säkert fatta att det inte är nåt kul.

    KRAM, miss you!

    2010-11-12 | 12:22:32
    Bloggadress: http://cljungberg.blogspot.com
  • Charlotte säger:

    Evelina, det är helt normalt. Många 3-åringar gör så... Det verkar som om de "går tillbaka" i utvecklingen men det handlar om att dem utvecklar sin identitet och börjar inse att de är stora. Så det är sista chansen till att vara liten igen...det kommer gå över och jag tror ni gör rätt i att ignorera och bara vara som vanligt! Stå ut!

    2010-11-12 | 15:46:55
  • Evelina säger:

    Tack för alla tips, råd och ideér. Vi fortsätter att ignorera och hoppas på att det får ett bra slut. Antar att han måste gå igenom även denna fas. Varför hoppa över någon lixom;)

    2010-11-15 | 12:01:09

Kommentera inlägget här: