jonssonevelina

Efter 4 veckors tjat så sänkte vi Millas säng igår. Hon verkar inte bry sig det minsta... mer än att hon ligger och pillar på spjälorna när hon ska somna..
Hon bökar runt och fastnar oftast på tvären, det är då hon blir arg.

Kom även på att jag inte har skrivit ngt om hennes framsteg i gåstolen på ett tag. sist jag skrev så tog hon sig bara framåt.
Nu har hon kommit på både back-och-sväng-knepet..
Hon knatar på som bara den och lixom slänger sig bakåt när hon ska backa...
Att sänga är inte heller några problem. Hon förföljer sin storebror som jag allt för att sätta stopp för henne. Han spärrar av lägenheten med en hockeyklubba och säger till Milla - Här bor faktiskt jag och Tobbe, inte du!!
För att i nästa sekund ropa på henne med sin allra snällaste röst att hon ska komma.
Vi har inga trösklar i våran lägnhete, förutom en, den in till Liams rum..
Så när han vill ha sällskap så kör han in Milla och gåstolen, lyfter den över tröskeln o ställer henne där inne..
Hon tar sig inte ut.
Det går bra en liten stund, men sen bryter hon ihop och vill ha lyfthjälp.

I förrgår körde hon över Liams hand, vilket inte var poppis.. Liam skällde på henne samtidigt som han grät förtvivlat. Och när brorsan gråter så gråter även lillsyrran...

Krypa gör hon inte, men hon ställer sig då och då i krypställning och lixom gungar, ihopp om att förflytta sig någon centimeter eller två. Hon ger upp och stupar framåt.
Hon rullar runt som bara den, åt alla håll.. så nu är det slut på att sitta själv i soffan/sängen osv..

Känns som att detta blev en typ av uppdattering, vilket inte alls var meningen men så blev det...