Efter några tappra försök att försöka sova mellan verkarna gav jag upp runt fyra-tiden, jag skakade liv i Tobbe som halvsov vid sidan om mig.
-Nu måste vi gå upp och koka gröt (alla hade ju sagt att man skulle äta innan förlossningen=))
Tobbe tittade på mig lite tveksamt men såg väl på mig att de inte riktigt va tid att ifrågasätta något som jag sa. Så minuterna senare stod jag o slevade in havregrynsgröt mellan värkarna, samtidigt som de blev allt tätare o tätare.
Vi ringde förlossningen igen som tyckte att vi skulle komma inåt. Taxin va på plats nån gång innan halv fem för jag kommer ihåg att de va då nån gång som vi blev inskrivna!
Alla va så himla lugna när jag väl kom till förlossningen o värkarna började göra mer o mer ont så jag tyckte att de skulle ta mig lite mer på allvar.
Men när alla maskiner va påkopplade och de hade konstaterat att jag va öppen 2 cm så frågade jag lite snällt
- Ni ska inte skicka hem oss va?
De skulle de inte!
Jag fick duscha o skrubba av mig, de va tydligen så att varmvattnet skulle lindra smärtan, vart då, undrar jag?
Men satt nog där nån.. har lite dålig kolla på tiden!

Eftersom alla slangar o maskiner gjorde att den ena värken avlöste den andra så "sa" jag.
-TA BORT ALLT SOM NI HAR KOPPLAT PÅ MIG; DE GÖR ONT!!!
De satte en elektrod på lillemans huvud istället o genast kändes livet lite, men bara lite lättare.
När klockan va runt halv åtta på morgonen o Tobbe o jag hade försökt o slumra mellan verkarna så började de göra riktigt ont o jag kallade på en barnmorska.
-GE mig något mot SMÄRTAN! Men jag visste ju sen innan att jag skulle få klara de här utan någon bedövning då min blödarsjuka inte tillåter de.
Men lustgas då..??
Då svarar barnmorskan snällt..
- Vi ger inte lustgas fören du är öppen ca 5 cm
Tydligen så öppnas man normalt 1 cm i timmen, de gjorde inte jag! Jag va öppen 6 cm och de gjorde ONT!
Fick för första gången träffa min bästa vän lustgasen som gjorde mig lite yrslig, kändes skönt men de gjorde ju fortfarande lika ont.
Frågade gång på gång..
-Hur lång tid är de kvar? Precis som ett litet barn i bilen, Är vi framme snart?
O så bad jag om ursäkt för att jag tjatade så mycket, men ville ju veta hur länge jag skulle stå ut med denna smärtan, hade ju inte en aning om då att de skulle bli värre, mycket värre!
När jag får som svar vid 08.00 att de kanske är ca 4 timmar kvar så håller jag på att bryta ihop. Tobbe gav mig saft me sugrör mellan verkarna som vi andades igenom tillsammans.
En timme senare kommer barnmorskan in o ska undersöka mig igen o de känns som att allt som finns inuti min kropp ska komma ut, bakvägen..
Jag frågar ännu en gång hur lång tid de är kvar när jag plötsligt får till svar..
-oj, nu är de dags att föda barn! Hon kallar på resten utav personalen o helt plötsligt är de dags!
De jobbigaste va att hålla emot värkarna innan jag fick börja krysta..

Efter en krystvärk är tydligen huvudet halvt ute o barnmorskan undrar om jag inte vill sätta mig upp o titta..
- Ehh...NEJ, jag vill inte se..!! men de ville min sambo=)
Innan nästa krystvärk kom kändes verkligen som en evighet och de gjorde oerhört ont kan jag tala om.
Men när den väl kom tog jag i för kung o fosterland o "plopp" så fick jag en blå, slemmig liten kille på mitt bröst!!
Vilken underbar känsla!
Klockan va då 09.45
Han vägde 3520g o va 50 cm lång!
 

När man sen tycker att man är färdig så ska de ut en moderkaka, men de va ingenting att krysta ut om man jämför me vad man har tryckt ut innan.. peace of cake;)
Att de sen skulle unersöka framstjärten o se vad som hade fått stryk under utloppet konstterade de till min förtjusning att jag hade hållit ihop.. Skönt!

En stolt familj ett par timmar efter förlossningen!

Tog ett tag innan man fattade vad man hade varit med om men kan lätt säga att de är de häftigaste jag har varit med om och jag skulle lätt göra om de igen, o igen...
Hela förloppet från de att jag kom in till BB tills dess att Liam va född så tog de 5 timmar och 15 min. En drömförlossning som jag varmt kan rekomendera till andra;)

Imorgon fyller Liam 1 år.. De är STORT!