jonssonevelina

Milla pratar på som bara den, hennes meningar är långa - så långa att man knappt hinner med.
Om det är något vi inte förstår så har det med den skånska klangen att göra.. Hon kommer bli en riktig liten Skånetös..
Med meningar som "jag vät inte"

Enda sen hon började prata så har hon kallat storebror för Biia. Vi har övat och övat på L... Och Visst har hon kunnat säga L, men storebror har ändå varit Biia eller Biam.
Tills i lördags när mormor var barnvakt - då sa hon plötsligt Liam (och blev helt stolt)
Sötunge!!!